Hegt wird gesangen

Grete Lienert-Zultner (Text), Hans Mild (Melodie)

Datt ech des Noochts net schlofe kån (Norr ta bäst schuuld)

Datt ech des Noochts net schlofe kån,
äng wåch ä menjem Stiwwke lån
und datt um Dåġ ich drime wil,
wonn ich zer Arbet lufe sil.
„Wi, wi äs schuuld?“
„Norr ta bäst schuuld, norr ta ellien,

norr ta bäst schuuld, norr ta, norr ta.“

Ä menjem Härze klänjt e Lied,
dåt allerwiëje mät mer giht.
Ech mess iest un deʼ Fenster kunn,
mess stämmen dir dett Liedchen un:
„Hm, hm, hm, hm.“
„Norr ta bäst schuuld, norr ta ellien,

norr ta bäst schuuld, norr ta, norr ta.“

Wonn ta dro net änt Fenster kist
und mir e frängdlij Lache gist,
äs’t uch mät denjem Schlof verbä,
ech sängen dir bäs än der Fräh:
„Hm, hm, hm, hm.“
|: „Norr ta bäst schuuld, norr ta ellien,

norr ta bäst schuuld, norr ta, norr ta.“